Tisdag. Lyssna på det. Tisdag. Det låter tråkigt eller hur. När hände det senast något intressant på en tisdag? Typ aldrig, eller hur? Jag sitter hemma och funderar på vad jag ska göra för att motivera mig inför jobbet i dag. Jag känner mig bara sjukt trött och vill inte jobba. Efter gårdagens möta (på jobbet) så har ribban höjts en aning. Därför känner jag ännu mindre för att jobba. Min prestation kommer noga övervakas, tror jag, för jag vet inte alls säkert. Men om jag hade varit chef hade nog jag velat övervaka mig själv just nu.

Apropå inget alls så har jag hittat en riktigt shyst Coldplay låt, Coldplay - Violet Hill från skivan Viva La Vida. Varför började jag då helt plötsligt lyssna på Coldplay helt från ingenstans alls eller? Nej så klart inte. Men jag kände att det var en grupp som fått förvånansvärt lite uppskattning från mig och dom förtjänade en chans precis som Broder Daniel eller Kent fick en gång i tiden. Musikarkivet växer och det måste ju ses som något positivt. Snart är jag nästan inne på schlager också, eller nej, no no no. Aldrig schlager. Eller ok! Om jag är full så.

En timma och fyrtiofyra minuter kvar tills jag bör vara på jobbet. Innan det ska jag, eller borde jag, åka till Pappa. Han vill ha tillbaka lite foto utrustning som jag har lånat. Men det här med orken. Jag har ingen lust att göra något alls. Jag vill bara sitta här, titta på regnetvattnet som sakta rinner ner för fönstret. Där bakom, allt vatten alltså, finns det inget roligt. Bara mer regn och vind.

Nä fy fan, nu får jag allt rycka upp mig här. Jag laddar Brooklyn Bounce och låtern “Get Ready To Bounce Recall 2008″ i spelaren. Volymen och den där tuffa “Bassbooster effekten” på max. Nu kör vi. Tisdag för fan!