Dagen började med att väckarklockan ringer runt 05:00 (det börjar bli en vana nu att gå upp så tidigt). Vi käkar lite frukost och gör oss klara. Sen åker vi bort till stället där vi har bokat en Land Rover Defender för dagen. Väl där får vi se världens film om riskerna med att köra bil på Fraser, jätte kul eftersom jag ska köra hela dagen.

Men efter en stund är filmen slut och vi får bilen. En Defender från 1990. Ganska stor skillnad mot våran lilla söta Subaru. Ut på vägen med den nya jätte hyrbilen. Manuell växellåda, diesel och säkert 2 ton tung gjorde att jag hade liiite problem i början. Men efter en stund började man vänja sig.

Först körde vi ner till färjan som skulle ta oss över till ön. Färjan blev lite försenad så det var fyra mycket otåliga svenskar som till slut fick köra av bilen på Fraser, världens största sand ö. Vi börjar med att chilla lite och kolla på kartan. Sen bär det av. Vägarna är - om man ens ska kalla dom vägar - inte speciellt bra. Det enda du har är typ två spår i sand och du kan knappt svänga om inte spåren gör det. Läskigt värre i början, men efter en stund blev även det mer lätthanterligt. Att köra på sand är lite som att köra i snö, fast utan risken för is. Alltså ganska nice. Förutom alla gropar och hål som gjorde att alla mina inre organ nu förmodligen har bytt plats.

Första målet på ön var en liten “stad” bestående av en affär och några hotell. Efter det körde vi ut på den kända the 75 mile beach. Hastighets gränsen på stranden var 80 km/h vilket i början kändes extremt fort, men efter en stund hade man vant sig och vi dundrade ner längs en helt fantastiskt vacker strand. Ut med stranden fanns det lite hinder att se upp för. Man fick inte köra i saltvattnet och här och där fanns det diken som bildats av sötvatten som rinner ner från bergen. Målet på stranden var det gamla vraket av S.S. Maheno, som såg så fint ut, fast ändå helt fel. Men ändå så rätt, hehe.

Efter ett litet stopp där och en liten fastkörning med bilen så åkte vi vidare mot Lake McKenzie som är en jätte stor sötvattens-sjö en bit upp från havsnivån. Sjön var som allt annat på den här ön helt fantastisk. Jätte jätte vackert. Jag lämnar resten åt bilderna.

Lunch käkades uppe vid sjön innan vi började resan tillbaka mot färjan. När vi var ca 10 minuter från färjan var vi riktigt nära att fastna med bilen. En läskig uppförsbacke och väldigt konstiga spår gjorde att bilen verkligen inte ville. Men på tredje försöket gick det till slut att komma upp. Vilket gjorde oss alla väldigt lättade.

Sen åkte vi bara färjan tillbaka och läman tillbaka bilen. Nu sitter jag på hostelet och bloggar och försöker hålla ögona öppna. Vilket är svårt. För jag är trött trött trött.

Imorgon åker vi mot Rockhampton med ett litet stopp i Budenberg förmodligen.