Dag1 060921 Surfers Paradise och Byron Bay
Första dagen på resan! Vi vakar upp hemma i lägenheten runt 10 med riktigt kanonväder i Surfers Paradise. Men till våran stora förvåning och ilska fungerar fortfarande inte internet (som gick ner dagen innan). Julius måste skicka några email så vi sticker iväg till det lokala internet-cafet och spenderar en stund där. Vid den här tidpunkten var jag riktigt laddad och det kändes verkligen att vi var på väg ut på ett jätte äventyr. Även om det kanske inte är bland det mest originella att åka runt i Australien som svensk. Några minuter senare sitter vi nere vid Surfers bussterminal och väntar på Premer Motor Service buss, Brisbane – Sydney. Bussen kommer och vi är äntligen på väg.

Byron Bay
Bussresan går riktigt fort och vi är helt fyllda med nya upplevelser och intryck bara från bussresan. Det första som händer när vi kommer av bussen är att vi blir lite lätt bombarderade av guider som jobbar för någon av alla tusentals backpacker-tjänster som finns i Byron, men dom visar sig vara väldigt hjälpsamma även om man inte köper något. Vi lyckas få en vägbeskrivning till närmaste Subway där resans första lunch avverkas. Jag kände snabbt att Byron Bay är väldigt annorlunda om man jämför med Surfers. Ett av dom första exemplerna är att musiken som spelas på Subway inte är någon snäll och trallvänlig popp, utan snarare Slipknot och riktigt hårda grejer. Vilket var helt ok för mig!

Efter lunch var det dags att dra vidare och upptäcka lite mer av Byron Bay, och vårat första mål blev stranden. En helt otrolig strand som tyvärr var ganska blåsig, men bilderna får tala sitt tydliga språk, bara att njuta.

Efter några öl på Byron Bays, Beach Hotel, som låg precis vid stranden, drog vi vidare till en jätte mysig Italiensk restaurang där två pizzor och mer öl beställdes. Vid den här tidpunkten har vi ca 5-6 timmar kvar i Byron innan vi ska ta bussen vidare mot Port MacQuarie och få några timmars ”god natts sömn” på bussen. För att slå ihjäl dessa timmar promenerar vi tillbaka till hotellet för några till öl. Det bör tilläggas att det är nu ganska mörkt och vi är inte så sugna på att leta efter andra ställen i Byron. När vi når hotellet möts vi av en trevlig överraskning i form av ett riktigt klassiskt cover-band, som bjöd på bra musik resten av kvällen. Med ca en timme kvar tills bussen ska gå bestämmer vi oss för att gå en liten promenad och hittar två killar som spelar gitarr och är helt otroligt duktiga för att vara ”gatumusikanter”, så vi stannar för att få höra några låtar, så klart. Några minuter senare får vi se Byrons mörkare sidor, som förmodligen är orsakade av en stor grupp kraftigt knarkande invånare. Många konstiga, höga, fulla och otrevliga personer försöker ta kontakt med oss. Vi löser problemet genom att gå in i Swedish Mode, vilket betyder att man inte tittar och bara går vidare i tystand, vilket fungerar ganska bra.

Några minuter senare dyker bussen upp, och till vår stora glädje är den helt tom, och jag har en liten skum grej, vilket är att jag fullständigt älskar att åka buss på natten, speciellt när den är tom. Så ni kan ju gissa hur mycket sömn jag fick dom första timmarna, precis, inte så mycket. Det var bara att dra igång iPoden och börja pumpa musik från playlisten: my top rated, med en sammanlagd speltid på 18 timmar, Sweeeet! Efter några timmar lyckades jag somna men vaknade med jämna mellanrum och märkte att i takt med att det började ljusna ute så blev det fler och fler personer på bussen. Men den var långt ifrån full som tur var.

Dag2 060922 Port MacQuarie
*Gääääsp* Klockan är någon stans runt sju på morgonen och vi blir av dumpade i en helt ny stad vid namn Port MacQuarie som jag faktiskt aldrig har hört talas om innan jag åkte till Australien. Jag måste säga att mitt första intryck är något i stil med: shitt?! vad är detta för någon liten håla. Vi har nu ingen aning om vart vi ska bo men får några broschyrer av den snälla bussföraren. Med lite lite lite mer kött på benen går vi på jackt efter en toalett vilket vi verkligen behövde, det löste sig riktigt snabbt dock, vilket nog var tur det. Med helt tomma magar går vi jakt efter lite frukost, det första vi hittar är en KFC och vi är båda helt överrens om att lite amerikanskt tillagad kyckling (typ fritrad och dränkt i fett) blir en kanonbra frukost, så vi slår oss ner och väntar på att klockan ska bli åtta, då vi tror att dom öppnar.

Ca 10 minuter senare upptäcker vi att dom inte öppnar förens klockan elva. Med ett litet leende på läpparna drar vi ner mot något som ser ut som huvudgatan för att se om det finns någon annan form av amerikansk snabbmat. Självklart gör det, det! God old MickiD’s kan man alltid lita på. Frukosten för min del blir i form av någon ny typ av Subway-rippoff-macka med ägg och canadian-bacon, och självklart en kaffe latte. Med lite käk införskaffat drar vi oss ner till vattnet, möts av en helt otrolig vy och ca 30 grader i solen.

Efter en, två eller tre(?) timmar av slappande vid vattnet är det dags att se om vi kan fixa någon stans att sova. Vi börjar med att ringa en av de två hostelserna vi har fått information om, men tyvärr är det fullt. Ok no worries, vi provar nummer två, där det som tur finns plats och det får bli ett dubbelrum för mig och Swimpen. En shyst twist blev att tjejen i receptionen på hostelet kommer och hämtar oss, sånt gillar jag, service service!

Efter någon timmars chillande på hostelet blir vi erbjudna av samma trevliga receptionist tjej att ta en sväng upp till Port Macies fyrtorn uppe på en hög höjd, med helt otrolig utsikt över stranden. En liten bonus blev också några kameler på stranden.

Efter att vi kom tillbaka till hostelet blev det en sväng ner på stan igen eftersom Swimp tjatade och tjatade om att han ville köpa nya bad-shorts och gissa vem som fick betala dom? Yours truly, vem annars. Med lite nya fräscha shopping påsar fixade vi var sin Corona och slog oss ner på en höjd med utsikt över en av Macies stränder.

Senare på kvällen är det gemensam BBQ på hostelet och vi hänger så klart med. Efter några glas vin, lite nice käk och några väl valda ord från Julius har vi fixat två nya vänner. Alistair och Drew från Kanada visar sig vara två riktigt coola killar, men efter en stund kommer två tjejer från England och försöka stjäla våra nya vänner. Men turen var på våran sida och tjejerna såg riktigt Engelska ut, alltså fula som fan och riktigt tråkiga! På något vänster lyckas dom dock hänga med oss ut – suck! – aja vi får väl försöka bli av med dom på något sätt säger jag och Swimp i kör. Tur att man har svenskan att ta till när inte alla bör höra vad man vill säga. Efter en promenad på ca 30 minuter hamnar vi på statads hotellets bar och efter 40 minuters snackade om krig och bilar tröttnar britterna och äntligen blir vi av med dom!

Kvällen avslutas med en Subway macka – trodde jag i varje fall. Men istället drar vi vidare till Kanadensarnas gamla hostel där det enligt uppgift ska finnas ett helt gäng tokfina 17 åriga tjejer. Väl där blir vi lite besvikna eftersom tjejerna har gått och lagt sig och allt vi får se är två packade tyskar i full folkdränks mundering. Vilket väl också var ganska kul. Vi kommer tillbaka till vårat hostelet runt tre tiden på natten och våran buss mot Sydney går klockan 07:10 nästa dag, bra jobbat killar!

Dag3 060923 Port MacQuarie och Sydney
Några få timmars sömn senare och vi är åter igen igång, klockan är någon stans runt sex och en mycket trött Björn och en om möjligt ännu tröttare Swimp ger sig ut i ett tyst och stilla Port MacQuarie. Bussen kommer och vi får två platser var så att vi ska kunna sova lite till, tur det!

Bussresan till Sydney kommer att ta lite över sex timmar så jag trycker in iPod-lurarna i öronen och börjar pumpa lite soft musik och snart sover jag gott igen. Att sova på en buss är inte speciellt skönt så jag vaknar lite till och från. Vilket inte gör så mycket eftersom det finns mycket att titta på utanför, och några rader framför mig sitter en av dom snyggaste aussie-brudarna jag har sett på hela resan, så det fanns allt saker att se.

Sydney
Några timmar och många Snickers senare kan vi äntligen se den så kända bron, vilken då? Sydney Harbour Bridge så klart! Vilket betyder att vi äntligen är framme!!!

Efter några minuter är vi framme och möts återigen av den där härliga shocken, att vara i en helt ny stad utan någon aning om vart vi ska eller vart vi är. Första projektet blir att Swimp ringer Johan som är pappan i den svenska familjen vi ska bo hos några nätter, för att fundera ut vart dom bor och hur man tar sig dit. Med det ganska snabbt avklarat är det dags för lunch, vi är båda ganska trötta och vill inte lägga för mycket energi på att hitta ett lunchställe. Jakten efter en McDonalds påbörjas, men utan att vi är riktigt medvetna om det hamnar vi i China town. Vilket vi inte riktigt märker då vi är ganska vana vid skyltar på diverse asiatiska språk från Surfers. Men efter några minuter utan någon lycka i att hitta en McDonalds börjar vi känna oss som dom två sämsta backpackarna någonsin, som inte ens kan hitta en McDonalds. Några minuter senare löser det sig dock då Swimp ser ett gult m på en papperskorg. Efter en Big Mac & Co (large så klart) drar vi oss upp mot Town Hall för att ta tåget ner till något som heter Circular Quay där Johan sa att det går båtar ut till området de bor i.

Lite problem med att förstå biljettsystemet i Sydney och en tunnelbana / tågresa senare är vi framme vid hamnen och möts av en fantastisk utsikt! Både Harbour Brige och operahuset kan ses från Circular Quey’s station. Vi tar en liten promenad ut till operahuset och njuter av kanonbra väder tillsammans med något som förmodligen är en av världens bästa vyer – Sydney Harbor.

En lång stund senare med en hel hög bilder och intryck tyckte vi att det var dags att ta båten över till Manly där Johan och Kristina bor med sin familj. Att båtturen skulle bli fin fanns det inget tvivel om då vi lyckades pricka in solnedgången precis när vi går på färjan, men att det kunde vara såhär vackert på riktigt hade jag ingen aning om. Några av bilderna blev riktigt bra, men jag tror ändå inte att jag lyckades fånga känslan riktigt. Så titta på bilderna och tänk er det gånger tio så har ni hur det faktiskt kändes. Alltså helt underbart.

En ganska precise halvtimma senare var vi framme i Manly och med nyfunna backpacker skills lyckades vi snabbt hitta till lägenheten, som knappast gjorde oss besvikna, en trea med fantastisk utsikt över Manlys ena strand och färjeterminalen. Johan och Kristina som jag aldrig har träffat innan var två jättetrevliga svenskar från Hovås där jag bodde förut så jag och deras barn som i vanliga fall går på Hovåsskolan hade lite att prata om. Eftersom allt verkade så trevligt stannade vi för middag med familjens norska grannar, men efter det var det dags för oss att dra ut för en första titt på Sydneys nattliv. Vi styrde mot operahuset åter igen och Opera House Bar som såg mysig ut. Var sin öl beställdes och till min stora förvåning var priset AU$ 5 (25 kr) per öl vilket är helt ok. Bara utsikten från baren var nog enligt mig värd minst fem dollar.

Här kan man säga att resan går in i ett nytt stadium, det som händer nu är att Chris ringer för att bekräfta att han har landat och hittat ett ställe att bo på. Nu tror jag lite bakgrundsfakta om Chris kan vara på sin plats – Namn: Christofer Gold, Ålder: 20 (1985), Från: Vermont state USA från början men bor och pluggar nu i Salt Lake City Utah. Vi träffade Chris i skolan för några veckor sen på en Communication Practise lektion, och nu är han i Sydney med oss. En lite tråkig sak vi upptäckte snabbt är att Chris inte dricker öl eller något annat med alkohol i, ganska tråkigt eftersom jag och Swimp gillar det här med att gå ut och ta några öl. Detta resulterar i att Chris tar en cola och vi två kör på med mer öl. Vi är dock lite stressade eftersom sista färjan tillbaka till Manly går kvart i tolv, vilket jag tycker är lite dåligt på en lördag, men det fanns säkert bussar som vi inte orkade leta efter. Vi bestämmer en tid med Chris för nästa dag, då Chris så klart inte har någon mobiltelefon – SUCK, blir det mer 1995?

Dag4 060924 Sydney – 7 timmars sömn.
Dagen börjar med att två mycket trötta svenska pojkar kastar i sig lite frukost och springer ner till färjan, bara för att missa den med en minut. Eftersom Chris inte har någon mobil är det bara att sätta sig i en park och vänta på nästa färja. Under väntan njuter vi av våran första frukost på Subway, vilken jag tycker är väldigt lik den på McDonalds, men man kanske inte kan göra så mycket med bröd ägg och bacon, gott var det i varje fall. Under färjeturen tas det så klart några bilder.

Väl framme i Circular Quay möter vi upp Chris och dagens första turism grej blir Sydney Botanical Garden, som inte är något liknande botaniska trädgården i Göteborg. Parken har jättefin utsikt och det får kompensera intrycket av att parken i övrigt inte är speciellt intressant. Något jag bör tillägga är att temperaturen nu har stigit till långt över 30 grader och vi börjar bli ganska trötta av att gå runt i solen.

Vi beslutar oss efter en stund för att ta tunnelbanan till Olympic Park som är området där OS hölls 2000. På kartan ser det ut att vara ganska nära, men efter 30-40 minuter på tunnelbanan kan vi konstatera att det nog inte var så nära och efter någonstans över en timma är vi mer än säkra på att det var rent av ganska långt.

OS området är gigantiskt och nästan helt tomt på folk vilket kan bero på att det nästan blåser storm och då överdriver jag inte, jag kunde knappt stå kvar när det blåste som mest. Vi driver runt några timmar på området och hittar ett roligt monument där dom har listat alla medaljtagare under hela OSet. Jag lyckas efter en bra stund lokalisera några svenska guldmedaljer, undertiden skryter Chris om alla amerikanska guld som finns överallt och att t.o.m Norge har lyckats bättre än Sverige – pinsamt.

Efter några timmar ute på OS området tröttnar vi och åker tillbaka till Circular Quay för lite lunch på McDonalds, min lunch består av en deli caesarsallad sandwich som konsumeras på trappan till någon cool NSW-Government byggnad. Efter lunch åker vi alla tre mot Manly, jag och Julius ska käka lite middag med familjen och Chris vill kolla lite på Manly.

Kvällen kommer, jag och Swimp hade planerat en tur in till Sydney för några öl med en svensk kille vid namn Oscar, fast han ringer aldrig så vi bestämmer oss för att stanna kvar ute i Manly och kolla in nattlivet här. Först hamnar vi åter igen i någon form av hotell bar, det verkar lite som att vi dras till dessa. Efter några öl blir vi ombedda att lämna eftersom dom ska stänga. Vilket var ganska tur då vi lyckas, på en bakgata, springa på en riktigt trevlig krog. Här finns det live-musik ganska mycket folk och en trevlig atmosfär. Både jag och Swimp gillar stället starkt och många, många öl konsumeras. Vilket leder oss till den otroliga iden av att ringa ett samtal till en potentiell iPod kund, fast jag ska köra helt och hållet med en stockholmsdialekt. Jag lyckas i mitt onyktra tillstånd få till en shyst halvbrattig stockholmsdialekt som gör att Swimp inte kan hålla sig för skratt och nästan viker sig dubbel under mitt samtal, well well good times var det i varje fall. Tyvärr glömde jag att ta med mig en kamera, så mobilen fick stå för det. Kvällen avslutas med att vi för andra gången smyger in i familjens lägenhet och med nära SWAT känslighet och små tecken för att beskriva vad var vi ska gå och vem som först ska gå in i badrummet.

Dag5 060925 Sydney – 8 timmars sömn.
Idag är det dags att lämna våran trygga tillvara hos den snälla och trevliga svenska familjen som har gett oss tak över huvudet de senaste två nätterna. Vi tack så mycket för tiden med dom och lämnar som tack en vinare i äkta svensk anda. Två svenska backpackers är åter igen på väg ut på nya äventyr och vi tar färjan tillbaka mot Sydneys innestad.

Nu mer börjar vi vänja oss lite vid den otroliga utsikten från färjan och vi kan konstatera att det inte är lika varmt idag som dagen innan. Detta ska tydligen bero på hur vinden blåser, igår kom vindarna från norr vilket ger sköna varma vindar, men idag får vi nöja oss med en ganska kall vind från söder. Vi möter upp med Chris och ringer ett hostel som verkar bra, dom har inte tid att komma och hämta oss så vi tar våra ryggsäckar och hoppar på tunnelbanan, med riktig mot Kings Cross. Kings Cross är Sydneys svar på Khao San Rd i Bangkok som är en backpacker gata, fylld med hostels och mysiga pubbar. Kings Cross verkar dock vara ganska mycket större och mer av en stadsdel än bara en gata. Efter lite letande på kartan och lite förvirring hittar vi fram till Ambassador, som inte är lika coolt som det låter. Ambassador kopplar jag direkt till ett hotell i stil med Intercontinental, Elite eller Hilton. Men det här är ett backpacker hosten, av riktigt bra standard måste jag tillägga, jag har inte så mycket erfarenhet av hostels men det är helt klart det finaste och med bäst pris hittills. Vi betalar AU$ 75 (412 kr) för tre personer per natt vilket ger ett pris per person på endast AU$ 25 för ett eget rum med eget badrum och frukost är inkluderat och stället har till och med en riktigt fin utsikt från taket.

Efter att ha slappat lite på rummet bestämmer vi oss för att kolla runt i området, men råkar istället upptäcka hur nära innestaden vi är och bestämmer oss för att promenera in till stan.

Lunch blir det på en liten mysig restaurang mitt inne i Sydneys finansdistrikt och som tur är klockan lite efter lunch och stället är nästan helt tomt. En mycket tyst och lågmäld tjej bakom disken tar våra beställningar och vi slår oss ner för att vila våra stackars fötter och ben. Efter lunch fortsätter vi att promenera genom Sydney och snubblar över Krispy Kreem Donut som enligt Chris är en stor amerikansk kedja. Jag insisterar på en donut och en latte, vilket mitt ressällskap tycker låter som en bra ide. Efter handlingen slår vi oss ner i en liten söt park inte mycket större än Kungsportsplatsen i Göteborg. Här diskuteras USA, vikingar, TV-serier och andra nationella väsentligheter.

Promenaden fortsätter efter en knapp timmas paus i parken lite mer syd väst eftersom vi vill se någon ny del av den här gigantiska staden. På vägen hittar vi några riktigt coola byggnader och en parkerad Maserati i ett inte så fint område. Kameran går så klart varm som vanligt, tills när vi efter någon timmas promenad hittar en mycket mysig plats att ta en ny paus på. Vi har tagit oss ner till vattnet på andra sidan av den lilla halvön som delar av operahuset från västra delen av Sydney. Jag kan bara konstatera att jag absolut vill bo i en av lägenheterna här, och gärna med en tillhörande speedboat som syns på en av bilderna här nedan.

Efter en ganska lång paus vid bryggan rör vi oss vidare mot Rocks som tydligen ska vara en satsdel som till viss del liknar Haga i Göteborg. Jag kan dock konstatera att jag knappast hittade något som liknade Haga. Julius lyckas dock fånga en rätt cool bild på Chris som senare ger våran kära amerikanska vän ett nytt smeknamn, närmare bestämt Bad Ass Chris, som han under resten av resan kom att kallas, även om han är ganska snäll.

Promenaden fortsätter ner under Harbor Bridge och vidare ut med vattnet där vi springer på Park Hyatt, som enligt uppgift ska vara Australiens finaste hotell och efter att jag berättar det för Chris vill han absolut gå in och titta hur det ser ut. Så vi gör det och passar på att besöka toaletten, så även om jag inte kan säga att jag har bott på hotellet så har jag ju i varje fall varit där.

Efter en liten stund till är vi tillbaka vid Circular Quey och tar tunnelbanan tillbaka till hostelet, där vi vilar upp oss en stund innan det är dags för nästa äventyr. Den här gången är målet med äventyret ganska enkelt: hitta Hard Rock Café och käka middag där. And so we did, även om det tog lite tid. Tjejen som serverar oss på ett nästan spöklikt tomt Hard Rock är från USA och märker snabbt att Chris också är det, vilket leder till en hel del ganska skarpa pikar, vilket jag och Swimp uppskattar starkt efter Chris tidigare ganska skarpa åsikter om att allt som kommer från Europa i form av kilometer, meter, liter, grader celsius och hastigheter, suger totalt.

Efter en superb middag på HRC i form av en gammal go klassiker för min del, BBQ Bacon Cheeseburger så klart, drar vi oss vidare ner på stan på jakt efter en bar där ölen inte kostar sex dollar. Vi hittar Three Wise Monkeys som är en bar i äkta brittisk pubbkänsla, där dom också säljer Absolut Cut. Jag antar att dom borde finnas i Sverige nu, om inte, så är Cut, Absoluts första RTD (Ready To Drink) som smakar kanon gott och är ett utmärkt komplement till Smirnoff ICE om man har haft lite för många sådana. Priset var ganska bra det med, fem dollar, vilket är 25 kr, inte speciellt farligt med tanke på att man står och dricker den i en bar som ligger i en av världens största och coolaste städer och betalar fem kronor över förmodat Systembolet-pris.

Kvällen fortsätter med att vi flyttar ner till bottenplan för att kolla läget, där träffar jag en kille från Skottland och vi inleder en intressant diskussion om priser i Europa och hur Edinburgh är på vintern, men det dör ut efter en liten stund. Bara några minuter senare hör Swimp hur ett gäng tjejer bakom oss säger ordet ”tändare” och jag är så klart tvungen att glida över för att se om dom är svenskar. Sagt och gjort, jag glider över och frågar på mitt trevligaste och mest classy sätt om dom är från Sverige så klart med min supersköna nyfunna aussie-engelska, och vi hade rätt, dom är svenskar. Detta leder till mer än några leenden och en kul-att-träffa-andra-svenskar-kommentar, vi sitter med tjejerna i flera timmar och snackar. Jag kan tänka mig att en nykter Chris inte tyckte att det var så roligt med två fulla svenska grabbar och fyra hyfsat fulla svenska tjejer som alla envisas med att prata svenska, vilket jag i vanliga fall brukar undvika då det är ganska ohyfsat. Men jag ville inte förlora chansen att stöta på några fräscha svenska tjejer som om några veckor kommer upp till Surfers. Så vad som händer är att vi snackar med dom och jag dricker en massa mer ICE och Cut.

Kvällen avslutas med ett snabbt besök på 7-11 och sen en taxiresa tillbaka till hostelet då dom två trötta packade svenskarna inte orkar gå hem, priset blev ganska långt och inget i klass med vad det kan kosta i en stad av Sydneys storlek, så jag kan allt rekommendera att åka taxi hem. När vi kom tillbaka till hostelet tyckte vi alla att ett besök på takterrassen var på sin plats och det blir här som vi avslutar kvällen totalt med lite vatten och en fantastisk utsikt över Sydneys skyline.

Dag6 060926 Sydney – 7 timmars sömn.
Jag vaknar till liv runt elva tiden utan någon huvudverk men med känslan av en hel öken i munnen. Frukosten har vi missat då den bara serveras mellan 08:30 och 09:30, rätt snålt om du frågar mig, men jag kanske ska vara nöjd, speciellt om man tittar på vad vi betalar för rummet. En svensk ghetto budget brunch blir det på good old McDonalds, jag är dum nog att prova en ny version av McChicken med texten: ”Now with less fatt” på. Inget smart val då den inte smak något och jag tror att någon i köket glömde rosta brödet. Men jag var lite för trött för att orka klaga. En annan rätt cool sak jag upptäckte var att på denna McDonaldsen har dom inget skåp (för alla som inte har jobbat på MCD, så är det ett litet värmeskåp med alla hamburgare) istället för detta kör dom allt på ”on demand basis”, och snabbt gick det också, imponerande som tusan. Något dom dock inte verkar ha fattat här i Australien är att pommesfrittesen [eller hur det nu stavas] är sladdriga och inte speciellt goda, men man äter ju dom så klart ändå, varför kan man bara spekulera i.

Efter ghetto brunchen drar vi ner i tunnelbanan med kompassen inställd på Sydney Aquarium som enligt uppgift ska vara mycket häftigare än vad det låter. Akvariet är kanske inte riktigt så häftigt som jag hade trott, men mycket fräckare än vad jag först tänkte när någon nämnde det som en värd turistattraktion. Jag ska inte tjata om alla coola fiskar jag såg utan hålla mig till höjdpunkterna. Något av det häftigaste var förmodligen en sjukt stor krokodil som bara låg i vattnet och chillade, men såg fortfarande fett farlig ut, inget jag vill springa på i trädgården direkt. I övrigt var en rätt fet säldamm ganska cool och om det inte ger några utslag på din turism-mätare så kan jag rekommendera haj tanken fylld av gigantiska hajar. Som avslutning hade dom en av de största separata fisktankarna jag någonsin har sett, riktigt fräckt, lite som en bild in i hur dom faktiskt har det i havet. Här lyckades jag också knäppa få till en riktigt fet bild, som syns här nedan.

Efter akvariet kände jag och Swimp att det gått lite för många timmar utan en endaste öl, det är ju ändå semester – c’est vacance, som jag har envisats med att säga under resans gång. Självklart är de svenska pojkarnas vilja lag och Chris kan inte annat än att hänga med till den närmsta baren som för övrigt var skit häftig och i total världsklass. Priserna är som dom brukar vara i Australien – inte ens i närheten av vad stället ser ut att ta. Efter några öl drar vi vidare ut med vattnet i Darling Harbour där kameran får gå varm på några sköna kvällsbilder.

Nästa del av kvällen är helt improviserad och fullständigt spontan då vi får syn på en IMAX biograf och bestämmer oss för att göra det innan det är dags för middag. Vi har ganska tur och nästa film börjar 15 min efter att vi stiger in genom dörrarna. Filmen som visas handlar om djur i havet, vilket jag kanske tycker att vi har fått tillräckligt av för idag, men man får ju ställa upp för laget så klart. Under filmens gång får jag en mindre hostattack som har under resans gång kommit lite då och då. Eftersom jag inte har tillgång till något vatten eller liknande så sitter jag och små hostar igenom filmens sista 20 minuter.

Nu är klockan runt åtta och vi är massivt hungriga så vi styr våran multinationella skuta mot Sydney Tower, som är ganska lik Toronto Tower – hmm undra vart dom fick iden till namnet? Vi får vänta i lobbyn i ca 20 minuter innan det är dags att ta hissen upp till översta våningen för att njuta av en 150 kronors buffé utan inkluderad dricka. Men jag måste säga att det var värt var enda krona då man utan problem kunde se hela Sydney från bordet. Alla borden i tornet är placerade på en platta som snurrar runt, så på ca 40 minuter gör man ett helt varv och får alltså se Sydney ur alla vinklar. En riktigt häftigt och bra avslutning på våran sista kväll i den här fantastiska staden.

Vi bestämmer oss för att gå hem och promenerar igenom delar av Hyde Park (ja precis som i London, dom har inte hittat på många namn här själva), Swimp hittar den coolaste allén han någonsin har sett, och jag kan inte annat än att hålla med. Det är inte ofta man ser något så vackert och så perfekt planterat och planerat. Efter att ha spenderat upp mot en timme av att bara beundra parken fortsätter vi hemåt och springer på en ”Ferrari affär”, ja det ser ut som en affär, inte som den typen av bil dealers man är van vid från back home direkt.

Kvällens sista event blir ett besök till Spar som kör dubbelt, både mataffär och internetcafé. När vi har surfat klart lyckas jag glömma min så älskade kamera där inne, men kommer snabbt på det och vänder tillbaka. När jag är någon meter från ingången till Spar möter jag en transvestit som kommer ut ur affären i en ganska hög fart och det ser ut som att hon (eller han?) håller min kamera i ena handen, i ren panik beordrar jag Swimp och Chris att gå in i affären för att se om kameran ligger kvar, samtidigt som jag rusar efter transvestiten (där har vi en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva) för att se om den har snott kameran. Men det visar sig bara vara en handväska och min kamera ligger kvar vid datorn. Detta är för övrigt första gången jag har lyckats med något såhär dumt på hela Asien-Aussie-resan och det är ju jag, så det skulle ju hända någon gång. Här kan man tro att det är slut på ovanliga events, men nej då! När vi nästan är framme vid hostelet föreslår jag att vi ska gå en liten omväg för att kolla in huvudgatan på natten, vilket inte var en speciellt smart ide. Vi går Mcleay street upp istället för Victoria som vi brukar gå, och möts av en hel hög skumma personer. Bland annat en äkta ”crack whore” som tycker att vi är oartiga för att vi inte svarar henne. No wonder, klipp dig och skaffa dig ett jobb! Vi har henne skrikande efter oss en liten stund innan jag ber henne på min mest artiga engelska att fuck off, vilket hon också gjorde. Ni kan vi alla konstatera att man vill nog inte gå ensam i Kings Cross på natten även om det bara är en helt vanlig sketen tisdag kväll. Klockan börjar närma sig tre och vi har planerat att gå upp så att vi hinner med frukosten imorgon, vilket betyder uppstigning runt åtta.

Dag7 060927 Sydney och back to Surfers – 5,5 timmars sömn.
Åter igen en kort natts sömn, men vi är hårda killar och inget kan stoppa oss, haha. Idag är vi uppe i tid för frukosten och den är ungefär vad man kan förvänta sig, några mackor, en brödrost och lite kornflakes. Efter frukosten packar vi om våra väskor och checkar ut. Första målet för dagen blir att hitta något ställe nära centralstationen att lämna av väskorna så vi slipper släpa med oss dom hela dagen. Vi knallar in på första bästa hostel vid central och frågar snällt, efter en liten paus och en suck blir vi hänvisade till den mest avancerade väskförvarings-maskinen jag någonsin har sätt.

Efter att väskproblemet är löst sätter vi oss på ett mysigt fik och tar varsin kaffe i morgonsolen. Undertiden vi sitter där passerar det förbi en IKEA lastbil och jag är så klart tvungen att ta en bild, det är kul att se svenska grejer när man är över 1500 mil från Sverige.

När vi tröttnar på att fika efter säkert två timmar börjar vi röra oss ner mot China Town för att ge det en ny chans. Efter en liten promenad bestämmer vi oss för att käka lunch på Nine Dragons, som erbjuder god mat och en kinesisk servitris som är så stressad att hon frågar oss fyra gånger om vi är klara för att beställa. Maten är i helt rätt lunchklass och vi blir alla mätta och nöjda. Mätta och nöjda drar vi oss ner mot Darling Harbour för att ta det lite lugnt och njuta av en skön natur och schysst utsikt. Efter att ha flyttar runt några gånger och blivigt pålurad en 10 dollars massage sitter vi på en parkbänk under en fet motorvägsbro. Jag surfar lite på mobilen och Swimp försöker lära Chris diverse användbara utryck på svenska, så som: ”Mitt namn är Chris Gold” eller ”Hon är vacker”, som han sedan använder flitigt för att beskriva förbipasserande tjejer.

En lång stund senare har vi bestämt oss för att det är dags för återfärden till central, jag föreslår att vi ska ta monorailen bara för att den ser så otroligt cool ut. Det slutar med att vi gör som Bärscha (jag) säger och monorailen ser definitivt tuffare ut än vad den är, så den kan jag rekommendera att man hoppar över.

Vi tar oss tillbaka till central och hoppar på tåget mot flygplatsen, några minuter senare är vi där. Inget i närheten av att åka bil till Landvetter eller att använda Arlanda express utan mycket snabbare och bekvämare. Incheckningen hos Jetstar går mycket smidigt och dom är knappt intresserade av att se våra pass. Chris hade valt att flyga med Virgin Blue så han checkar in på ett annat ställe och han ska flyga till Brisbane istället för Gold Coast som jag och Swimp så smart har valt. Synd för Bad Ass Chris, men alla kan ju inte ligga i samma globetrotter-liga som Bärscha och Swampen så klart. Vi avslutar Sydney resan med middag på flygplatsen och säger hejdå till Chris.

En stund senare sitter vi på flight JQ 228 mot Gold Coast Airport, jag somnar nästan direkt och vaknar inte förens när piloten precis ska påbörja inflygningen för landning. Då händer något jag aldrig har varit med om tidigare – och jag har flugit många, många gånger förut. Under inflygningen blir det först lite skakigt och planet kränger en hel del och då, PANG, från ingenstans kommer plötsligt ett stort gult sken och en hög smäll från höger vinge som är precis där och jag och Swimp sitter. Jag som i vanliga fall inte är det minsta rädd för att flyga börjar bli lite nervös då man inte kan se något utanför fönstret och det precis lät som att motorn gav upp totalt. Planet fortsätter sin skakiga inflygning, nu börjar jag mer och mer bli säker på att något är fel. Men det var inget farligt, utan tydligen bara en blixt som träffade planet. Något som jag tycker borde vara hyfsat farligt men som förmodligen låter värre än vad det faktiskt är.

Resans sista uppdrag blir att komma på hur vi ska ta oss hem till lägenheten, efter lite efterforskning kan vi konstatera att taxi nog är bäst, speciellt eftersom det regnar som tusan och vi båda är trötta efter resan. En snäll gammal taxi-chaffis kör oss hem. Vi är båda nöjda med resan och somnar gott i våra egna sängar, efter sju dagar på rymmen från Surfers Paradise.

Statistik från resan:
• Resan varade i sju dagar eller 151 timmar eller 9043 minuter eller 543600 sekunder.
• Vi spenderade 16 timmar på långfärdsbussar och 1,5 timmar på en Jetstar flight.
• Vi åt på McDonalds 6 gånger, SubWay 3 gånger och en gång på Hard Rock Café Syndey.
• Vi tog sammanlagt 803 bilder under resan med tre olika kameror, 97% av bilderna är tagna med en Canon EOS 350D (Mr. SLR, 8 Megapixlar), 2% är tagna med en Olympus Camedia 480 (Crapp-kameran, 4 Megapixlar), 1% av bilderna togs med en SonyEricsson K750i (Mobilen, 2 Megapixlar) som även spelade in ca 10 minuter video.
• Jag har belastat mitt telefon-kontantkort med AU$ 64 och 94 cent under resan och jag spenderade någon stans runt AU$ 1030 (5665 kr) på resan, vilket ger ett snitt på 73 kr per vaken timma av dygnet, bra jobbat Björn!
• Jag har skrivigt "Sydney" 28 gånger i den här posten och använt ordet transvestit 3 gånger.
  
• Den här posten består av 6173 ord och det är ett BearBlog rekord.