The Fast and The Furious: Tokyo Drift, har förmodligen ett av dom längsta filmnamnen någosin, men som Julius säger så är nog varumärket the faster and the furious värt ganska mycket att ha med i namnet. Filmen var nog den sämast av alla tre, kanske lite bättre än nummer två, eller nej det är dött lopp. Ettan tyckte jag var riktigt bra, och den här är underhållande och absolut värd att se, speciellt om man är hyffsat intresserad av bilar. Men, förvänta dig inte att få se några feta Porschar, Ferraris, Lambos eller Koenigseggs, för den här filmen handlar bara om superpimpade asiatiska bilar, vilket faller mig i smaken sådär bra. Men som sagt den är fortfarande intressant. I korta drag handlar den om amerikanen Sean (Lucas Black) vars uppväxt har kantats av att han strular till det och hans mamma löser problemet genom att dom flyttar. Filmen börjar med vi får följa med i Seans dummaste påhitt hitills och hans mamma gillar det inte, utan skickar iväg sin 17 åriga son till sin Tokyo stationerade militär pappa. Som i alla filmer behövs det en tjej som ställer till med en massa problem, här är det Neela (Nathalie Kelley) en riktigt snygg amerikan som har spenderat hela sitt 17 åriga liv i Japan. Det gick åt 2000 däck till inspelningen av filmen, och all driftig är gjord av professionella förare alltså inga CGI effekter, imponerande! För en av filmens större scenar, som är inspelad i Los Angeles, krävdes det 600 asiatiska statister.