Torsdag: Borta Bäst men hemma bra?
torsdag 14:18, 17 juli 2008
Nu är vi hemma igen, jag sitter och skirver detta på min vanliga stationära dator, och det är faktiskt ganska skönt. Speciellt att få sova i sin egna säng. Men, så roligt är det inte att vara hemma. Snart börjar jobbet igen och allt är tillbaka till vanligt snart. Semester är ju så skönt…
Jag har lite jobb framför mig nu med bilder från resan och flera timmar av filmklipp att göra någon liten film av. Bara bilderna kommer ta en bra stund. Jag har just nu 1551 bilder att kolla igenom, ta bort, förbättra och välja ut för bloggen.
Onsdag: Dag 10
onsdag 23:55, 16 juli 2008
Dagen börjar med att en schysst frukost på hotellet, förmodligen resans bästa hotellfrukost hittils. I Tyskland har dom ju koll på vad man vill ha på en frukost; alla sorters skinka som finns i världen, 6 olika sorters marmelader och självklart scrambled eggs och prinskorvar. Kan det bli bättre än så? Efter utcheckningen gav vi oss ut på autobahn igen under en “fri fart” sträcka tog vi upp bilen i 210 km/h och det är ungefär så fort som bilen går. Imponerande nog går bilen väldigt stabilt även i höga hastigheter. Tänk om man kunde köra så fort i Sverige, fast å andra sidan hade det nog inte varit så bra för noll-visionen. Nu sitter vi i en bilkö på A1 och E-type spelas på CD-spelaren. Vi har på de senaste tio minuterna förflyttat oss ungefär tio meter. Det är nog den värsta kön i Tyskland, men efter köerna i Frankrike är vi ju vana och härdade och kommer utan problem att överleva även detta. Just nu har vi kört 460 mil i Europa. Vi har spenderat ungefär 56 timmar i bilen och vi har lyssnat igenom alla CD-skivor vi har minst två gånger. Bilkö på tyska heter för övrigt stau..
Tisdag: Dag 9
tisdag 23:42, 15 juli 2008
Hüffingen, staden som vi sov i inatt, är en extremt liten tysk stad som förmodligen inte kan räknas som stad utan mer by. Det visade sig vara precis så litet som man kunde tro. Nu är vi ute på autobahn igen. Hastigheterna börjar dra sig uppåt till 180-200 km/h. Tyskar vet verkligen hur man bygger motoorväg och hur man kör på dom. Om en stund ankommer vi till Heidelberg och ikväll har vi bokat ett schysst hotellrum i Hannover och det blir även sista natten på resan. Sedan kör vi de sista 70 milen hem till Göteborg.
Måndag: Dag 8
måndag 23:42, 14 juli 2008
Sista dagen i Frankrike.. Det känns lite sorgligt att vi ska lämna Frankrike, men jag känner samtidigt att jag är nöjd med upplevelserna här. Frukosten avverkas på hotellrummet, bestående av rulltårta och “våfflor” med choklad. Sen en snabb utcheckning och ut på motorvägen. Just nu sitter Julius och skriver och jag kör och dikterar, precis som i Australien. Vi har lämnat Frankrike och kört 10-15 mil i Italien på autostrade som dom italienska motorvägarna heter. Det här är första gången jag är tillbaka i Italien på 15 år och jag kommer verkligen inte ihåg någonting om Italien. Men det är trevligt att vara tillbaka för det är ett väldigt vackert land. Det ska bli intressant att se hur det är att köra i Schweiz som vi kommer nå om kanske två timmar. I övrigt så går körningen bra, det är väldigt lite trafik och italienarna verkar förstå principen att byta fil när man kommer snabbare bakom, förutom nu då när dom verkar köra om mig i alla filer samtidigt. Hittils har vi kört igenom säkerligen ett hundratal tunlar och broar, men det är ju trevligt med lite omväxling. Vi har också fått se väldigt många vackra vyer. Mental note to self: Köp solglasögon nästa gång.
När vi kom till norra Italien och stannade för att tanka så vevade vi ner passagerarrutan för att prata med killen på bensinmacken och en stund senare när vi ska veva upp rutan igen märker vi att den inte riktigt sitter som den ska. Den åker upp diagonalt istället som vanligt. Vi pillar en liten stund med att försöka fixa det men inser snabbt att det inte kommer gå. Kul Vi sitter nu i norra Italien och rutan går inte att få upp hela vägen. Motorväg känns svårt. Men, återigen räddar GPS:en oss. Vi lyckas hitta en Audiverkstad i närheten och skyndar oss dit eftersom klockan börjar närma sig fem. Väl där går jag in för att se om någon kan hjälpa oss men inser snabbt att i Italien pratar ingen Engelska. Men efter en stund får jag hjälp av en servicerådgivare. Han hoppar in i bilen och kör bort den till verkstaden utan att säga mycket överhuvudtaget. När han kommer tillbaka visar han en ritning över hur dörren och fönstrets hissanordning är uppbyggd och pekar på en del som han menar behöver bytas. Min första tanke är “ajaj, nu blir det jävligt dyrt” men han föreslår att han bara ska få upp rutan och kila fast den så vi kan fortsätta resan och säger att det ska ta ungefär tio minuter. Under tiden går jag omkring och nojjar över huvud mycket det kommer kosta och att dom ska blåsa mig eftersom jag inte kan diskutera priset. Efter en liten stund svänger bilen upp och det visar sig att jag inte behöver betala någonting. Extremt bra service som vi tackar mycket för. Så det blir till att köra bilen till Audi Göteborg eller Mechanum när jag kommer hem och säkert betala flera tusen för att laga den jävla rutan. Med nyfixad ruta och humöret på topp igen kör vi in i Schweiz. I Schweiz breder ett fantastiskt vackert alplandskap ut sig framför oss. Motorvägen går genom dalen och på sidorna är det små vattenfall och små fina träd. Vi körde även igenom “den där jättelånga tunneln” och den var verkligen jättelång. Men bäst av allt, med ett Schweistiskt motorvägspass för 300 kronor är alla broar, vägar och tunnlar gratis i Schwei. Helt klart en värd investering.
Söndag: Dag 7
söndag 17:12, 13 juli 2008
Idag har vi besökt lyx- båterna och bilarns huvudstad nummer ett: Monaco. Landet som egentligen bara är en stad bestånde av ca 40 000 invånare anses av många vara ett skatteparadis och merparten av landet invånare är väldigt rika. Under tiden vi var där såg jag fler dyra bilar än någonsin tidigare på en och samma dag då (det även inkluderat dom jag såg igår i St Tropez). Förutom en massa rika människor besöks även Monaco av en stor mängd turister. Men det jag var mest intresserad av var så klart att se spåren efter Formula 1 loppet som hålls på Monacos gator en gång om året och det fanns gott om spår efter det. Start och mål- rakan fick sig lite avtryck från min bil.
Vi käkade lunch på Miramar som låg på den coola adressen: 1, avenue JF Kennedy som ligger i Monacos finaste område Monte Carlo. Lunchen avnjöts med fantastisk utsikt över hamnen som är helt fylld av lux båtar. Vissa stora som mindre kryssningsfartyg. Efter lunchen tog vi en sväng med bilen och lyckades hitta “den där tunneln dom kör igenom under F1 racet”. Efter det tog vi oss tillbaka till Cannes där vi nu har fixat lite internet och jag passar på att blogga lite.
Senare på kvällen gick vi ner på stan och åt lite middag. Riktigt god mat, men servicen var riktigt dålig. Kvällen avslutades på vårat nya favoritställe Le Melting Pott. Men nu måste jag sova för imorgon börjar vi köra hemmåt och första sträckan blir riktigt lång. Imorgon kommer vi köra igenom Italien, Schweiz och Tyskland nio-tio timmar i bilen kommer inte bli roligt men det är nödvändigt. Här under har vi en liten bild av rutten.
Lördag: Dag 6
lördag 23:53, 12 juli 2008
*Gääsp*. Jag sov sådär bra under natten. Mycket ljud utanför och att vi kom in så sent kan vara anledningen. Vi börjar dagen med att ta oss ner till någon form av huvudgata i Nice, en McDonalds blir första målet eftersom dom har gratis WiFi. Vi bokar snabbt in nästa hotell den har gången i Cannes som ligger bara några få mil från Nice. Lite frukost hinner jag också få i mig, bestånde av en Le Big Mac (hehe). Efter maten fixar vi ut bilen från garaget och kör mot ett badställe som Emil har varit på för några år sedan. Imponerande nog kommer han ihåg vägen och vi kryssar fram på en av dom finaste vägarna jag någonsin har kört på. På höger sidan har man stora fina berg och små samhällen medans på andra sidan har man ett helt kristallklart Medelhavet. Vi stannar på Emils hemliga badställe ett tag och njuter av solen och vattnet. Jag badar så klart inte (i know what YOU think…) men jag hade i fötterna och solade istället. Efter badandet åkte vi vidare mot nästa mål: St Tropez (and i once again know what YOU think…). Målet med det besöket var inte att vara några lossas Schtekare (eller brats) utan mer att passa på att se vad det är för någon stad, nu när vi är så nära. St Tropez är en liten mysig fransk stad vid vattnet, precis som alla andra, förutom att det på gatorna står mängder av feta bilar. Jag såg bla. fyra Ferarri, tre Audi RS4:or, mängder av Porschar, två Maybach (eller hur det nu stavas). Men på vägen dit såg jag den fetaste av alla. En Mercedes SLR McLaren. Middagen avnjöts på Brasserie Tropezienne mitt inne i St Tropez.
Senare på kvällen tog vi oss tillbaka till Cannes och checkade in på hotellet som visade sig vara riktigt fint och helt ok. Sen tog vi oss ner på stan, den första iden var att köpa lite öl och ta med tillbaka. Men när vi kom ner på stan kändes det som en ganska tråkig idé så vi satte oss på en uteservering och beställde in Kronenbourg med en lite sideorder av Jack Daniels old no 7. Och sen blev det några öl till. En mycket trevlig kväll blev det och en riktigt bra dag också.
Fredag: Dag 5
fredag 23:52, 11 juli 2008
Vi vaknar upp i Lyon och ger oss ut på stan för att försöka hitta lite frukost. På Centre De Commerciale hittar vi ett ett ställe som säljer paninis och det blir dagens frukost. Efter det beger vi oss iväg söder ut mot Nice. Men på vägen till Nice har vi tänkt göra två stopp ett i Orange och ett i Châteauneuf-Du-Pape. Det senare är en stad som jag har besökt många gånger tidigare med mina föräldrar. Any way, vi kör ut på motorvägen och pressar på ner till Orange där vi tar oss en titt på den gamla Romerska teatern som finns i staden. Sen avnjuter vi en glass i den stekande solen. Nu har äntligen temperaturen tagit sig upp till runt 30 grader. Vi kör sedan på landsväg från Orange till Châteauneuf-Du-Pape (CDP), allt är väldigt vackert. Vinfälten susar förbi och plöttsligt får jag syn på den gamla vackra slottsruinen som är CDPs landmark. Vi stannar en stund uppe vid slottet och njuter av utsikten för att sedan ta oss ner till staden och väl där nere började minnena komma tillbaka. Den lilla fontänen jag lekte i när jag var liten eller hotellet vi alltid bodde på. Även om det har gått över 10 år sedan jag var där sist så kunde jag fortfarande orientera mig runt hotellet.
Efter besöket i CDP gav vi oss åter igen ut på motorvägen och började pressa söder ut. Gps börjar varna för långa köer på motorvägen och vi väljer att ta av och köra en mindre landsväg istället. En stund fungerar det jätte bra och vi kan se hur trafiken på motorvägen står helt stilla. Men till slut tar även våran tul slut. Det blir helt stopp. Vi sitter i bilkö i tre timmar. Men vi hade ganska roligt under tiden, musiken på max och rutorna nere. Runt tolv på natten kommer vi fram till Nice och checkar in på hotellet.
