Aussie Road Trip 2007 - the movie
måndag 23:25, 14 maj 2007
Musik: Sensation - Anthem 2004 och Sum 41 - The Hell Song.
Medverkande: Jag, Swimp, Hanna och Sara.
Besökta platser: Lamington National Park, Proserpine, Mooloolaba, Hervey Bay, Airlie Beach, Gin Gin, Bundaberg, Gladstone, Sarina, Townsville, Tin Can Bay, Mackay, Cairns, Port Douglas och massor av bilder på A1 och M1.
Mellan Toowoomba och Surfers - Miltal 479,2
måndag 13:15, 7 maj 2007
Efter förra inlägget igår kom vi på en ny helt grym idé. Istället för att köra tillbaka till Surfers så gör vi en liten detour och åker till.. Toowoomba! Toowoomba är staden som Swimp bodde i för tio år sen. Vi hade först lite problem att ta oss ur Brisbane och hitta vägen till Toowoomba,men efter stopp på bensinmack löste det sig och en och en halv timme senare rullade vi, i en brant uppförsbacke, in i Toowoomba. Vi börjar med att cruisea runt lite och leta efter ett motell, som vi sen hittar. Vi checkar in på Great Divide och får en rumsnyckel, en glad min och en “ADSL-kabel”.
Nu är vi vrålhungriga och orkar inte ens bära in väskorna. Vi kastar oss in i bilen och svischar ner till Toowoomba’s CBD och svänger in på.. yep, you know it! Sizzler!
Hur kan vi med att äta på samma ställe två dagar i rad? Quite simple. Sizzler är grymt, bäst, lite som kärlek vid första ögonkastet. (Nu räknar jag med en feeet diss från Jossan)
Efter en helt okej natts sömn vaknade vi upp till ett soligt, men kallt, Toowoomba. Julius tog med mig på en guidad visning över hans.. Där ligger en känguru upp och ner.. utan ett huvud. Coolt. Var var vi? Jo.. en visning över hans gamla skola, hus och straight up hood. Jag fick även posea framför DHSS. Sen tog vi oss upp till Picnic point och kollade på utsikten därifrån. Efter det var vi ganska trötta båda två, så vi satte oss i bilen och började köra tillbaka mot Surfers.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
På vägen 3 south-bond - Miltal 418,2
söndag 12:14, 6 maj 2007
Efter mindre än arton timmar i Bundaberg har vi lyckats uppfylla två av mina våta Bundaberg-drömmar. Två drömmar som inte lyckats uppfyllas första gången vi var här. Den första klarade vi av redan i gårkväll och den innefattade att äta på Sizzler. Sizzler är en restaurangkedja med ett koncept som passar mig mycket bra. Först väljer du kött och hur blodig du vill ha den. Sedan har du en gigantisk salladsbuffé med typ alla sallads sorter som finns att välja på (och även gratis refill av colan). Alltså klippt och skuret för yours truly. Efter monstermiddagen rullade vi tillbaka till motellet och spenderade resten av kvällen med att surfa och kolla på en dokumentär om Metallica. Bitar av Cable Guy sågs även mellan reklampauserna.
Idag passade vi på att täcka in Bundaberg-dröm nummer två, som var att besöka romfabriken. Bundaberg Rom är hyffsat okänd i Sverige eftersom den bara verkar finnas i Australien. Besökeet på romfabriken var ganska intressant. Som vanligt massa fakta som man aldrig kommer komma ihåg. Vi fick även höra några dåliga alkohol/skatte-skämt. Vi var dom två enda utlänningarna i gruppen. Turen avslutades med ett besök i baren där det självklart serverades Bundaberg blandat med allt.
Jag passade på att prova Bundaberg Rum & coke med en alkoholhalt av 3,5% och den smakade inte jättegott. Men jag har aldrig tyckt att Bundaberg Rom & Cola varit speciellt god. Ska det blandas ska det nog vara Coca-Cola.
Nu kör vi sista sträckan mellan Bundaberg och Surfers och beräknar vara hemma vid klockan 8/9 på kvällen och ikväll kommer vi få sova i våra egna sängar.
Den här resan har lätt varit den bästa upplevelsen under hela mitt år här i Australien, om man räknar bort de tjugo första sekunderna jag såg operahuset för första gången. Just nu när Swimp sitter och skriver det här och jag kör/dikterar slår mätarställningen om till 4200 kilometer, vilket måste betyda att vi nu har sett allt som är värdigt att se utmed Australiens östkust.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Lite söder om Rockhampton - Miltal 407,7
lördag 15:49, 5 maj 2007
Efter elva timmars sömn på Gecko’s rest i Mackay satte vi oss i bilen för att åter igen hit the road. Vi stannade till i Rockhampton för lite lunch på Burger King, och även om vi var i “the meat capital of Australia” så smakade det inte mycket bättre än någon annanstans.
Just nu har vi precis tagit en liten paus och fotat den otroligt vackra solnedgången. Det slog mig precis att vi inte sett några skyltar över hur långt vi har kvar på väldigt länge, men jag hoppas att Gin Gin dyker upp snart och att vi därefter har en kort bit kvar till Bundaberg så att vi kan avnjuta vår sista kväll på resan i något schysst hotell.
“Det är overtaking lanes hela tiden nu. Så fort en tar slut är det fem kilometer till nästa. Vad skriver du nu? Allting jag säger? vadå, så det jag säger just nu skriver du ner? Det är väl lite onödigt..”
Det känns sorgligt att resan snart är slut, men det känns ändå som att vi har hunnit med en hel del. Nu börjar Jumper och låten miljonär på stereon, ska sjunga med lite. Återkommer imorgon med en sammanfattning av resan.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Någon stans på A1 - Miltal 302,4
fredag 19:47, 4 maj 2007
Just nu sitter jag och kör. Jag funderar på om lastbilen framför ska köras om eller inte. Det ser ut att vara mycket trafik framför. På höger sida skär en pipeline av metall genom landskapet. Den är vit. Lite rostfläckar här och där. Om 3 mil är vi i Townsville, som är norra Queenslands “huvudstad”. Där planerar vi att leta efter lite trådläsa nät och kanske käka lite. Sen blir det många, många mil idag innan vi äntligen får sova, runt nio gissar jag, i Mackay. Snart kommer en overtaking lane. Dom gillar jag. Då ska jag köra om lastbilen som ligger och segar framför mig. Två plus en väg är ganska bra. Nu stampar jag allt vad jag kan på gasen. Svisch, så var lastbilen borta. Men va fan… smart att ha en påfart i en overtaking zone.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Port Douglas - Stora barriärrevet
torsdag 19:46, 3 maj 2007
Vi vaknar klockan 7, gäspar lite trött men med ett litet leende på läpparna (hur fan det nu gick till). Idag är dagen när vi ska ut och snorkla vid stora barriärrevet. Jag är grymt spänd och förväntansfull inför snorkling eftersom detta är första gången när det är “på riktigt” (alltså att det finns mer att se än bottnen av en pool).
Våran buss kommer och hämtar oss och kör ut oss till båthamnen, där våran katamaran står och väntar på oss. Sen åker vi båt i 45 minuter och lyssnar på en crocodile dundee-snubbe som berättar om det mesta. Jag och Swimpen lyckas välja de två sääämsta platserna på båten, för så fort det börjar blåsa skvätter det flera hundra liter saltvatten på oss. Jag, som dumt nog hade rakat mig en timme innan, får svidande saltvatten överallt i hela ansiktet och blir allmänt sur.
När vi äntligen når revet får jag och Swimp varsin skratt-attack när vi får syn på dräkterna vi ska ha på oss. I mitt huvud skulle dräkten vara svart, typ som en sån våtdräkt. Men oj vad jag hade fel. Dräkterna är i nylon, för tighta och.. ljusblå. Sådär snyggt. När vi lyckats dra på oss våra nya kostymer ser vi ut som två kopior av iprenmannen. När vi äntligen har lyckats skratta klart drar vi på oss snorklingsutrustningen och hoppar i det inbjudande turkosa vattnet. Först hade jag lite problem att få allt att fungera ordentligen. Andas under vatten, inte andas med näsan, inte simma med armarna, inte röra på huvudet för mycket (då dör man). Men när min kropp äntligen bestämt sig för att samarbeta gick det hur bra som helst. Vad jag fick se var minst sagt imponerande. Massor av fina fiskar, koraller, gigantiska musslor och några tjocka tanter i baddräkt.
När Josefin läser det här vet jag att hon kommer sitta och småskratta lite för sig själv, eftersom hon är fröken duktig och har tagit dykcertifikat och snorkling nog låter lite för enkelt. Vi hade faktiskt kunnat dyka, men det kostade skjortan.
Sen fortsatte turen med två stopp till, en liten biologilektion om vad och varför stora barriärrevet är och finns. God lunch serverades också. Efter två hårda snorklingspass kändes det jävligt bra med lite käk i kistan.
Ikväll är sista kvällen på hotellet, och sista kvällen med tjejerna. Även om jag gnällde lite på dom igår så känns det ändå lite sorgligt. Men snart kommer dom hit, och då ska vi gå ut och käka. Dags att hoppa in i duschen!
 |
![[Inte min bild] Men det såg ut typ så här](http://www.thebearblog.com/wp-content/uploads/2007/05/barriar1.jpg) |
![[Inte min bild] Men det såg ut typ så här](http://www.thebearblog.com/wp-content/uploads/2007/05/barriar2.jpg) |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Port Douglas - Miltal 249,9
onsdag 19:44, 2 maj 2007
Efter en kort körning igår kom vi fram till Port Douglas. Mitt första intryck är att det verkar vara en ganska sömnig och söt men dyr liten stad. Först försöker vi oss på att fixa ett hostel, dom har inga rum för fyra personer och inga dubbelrum, big fatt *suck*. Ska jag alltså nu bli tvungen att dela rum med 18 svettiga/skrikiga britter? Varken jag eller Swimp är speciellt sugna på det så vi går över gatan och kollar på ett “hotell” (typ hotell fast med ‘lägenheter’ och ingen frukost). Tanten där kan ge oss ett ganska bra pris men Sara vill inte betala något mer än det billigaste i stan, så tjejerna bestämmer sig för att köra på dorm-rooms med 18 britter. Jag och Swimp blir tippsade om att kolla ett annat “hotell”. Så vi tar bilen en liten bit bort till Club Tropical Resort. Väl där tänker jag att det ser ganska dyrt ut. Men tjejen i receptionen ger oss ett pris som låter helt ok, 80 dollar per natt. Vi får t.o.m gå och kolla på två rum och välja det vi gillar bäst. När vi kommer in i det första rummet blir vi helt chockade! Rummet är jätte fint. Balkong, TV, DVD, sterio, mysigt badrum, stor balkong. Vi är skit nöjda men kollar endå rum nummer två. Som visar sig vara ännu lite bättre. Finare utsikt och like större. Så vi knallar ner till receptionen och bokar in oss i tre nätter.
Senare på kvällen kom tjejerna förbi, vi lagade lite käk på balkongen och njöt i fulla drag. Runt slutet av kvällen börjas det dock pratas om någon tur i regnskogen som jag tyckte lät helt sjukt tråkigt, men den kostade bara 25 dollar så jag nickar drar lite på läpparna och går med på det. Sara har glömt brochyren på hostelet så vi vet inte när turerna går men bestämmer oss på att satsa på att vara där till 12.
En liten stund efter att tjejerna har gått knackar det på dörren, då har Sara hittat brochyren som visar att det inte är någon tur klockan 12, så vi måste ta turen som börjar 11. Vilket betyder att den läääänge efterlängtade sovmorgonen plötsligt blev avsevärt mycket kortare. Jag suckar och blir nästan lite irriterad. Men eftersom man är trevlig (svensk) så går jag med på att hoppa sovmorgonen, gå upp tidigare, kasta i mig frukosten och köra sjukt trött och lite små-bakis.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Riktigt så farlig blev kanske inte morgonen. Men jag kände att jag hade nog behövt några mer timmar av sömn.
Turen i regnskogen är typ lika tråkig som jag hade väntat mig. En gammal aboriginal guidar oss runt på väldigt breda och turistiga stigar i en timme. Han pratar väldigt tyst så jag hör inget alls och tröttnar totalt efter 10 minuter. Resten av turen ägnar jag åt att fota och försöka få bilderna hyffsat fina. Det enda roliga med det här stoppet var en Aussie-tant som jag började snacka lite med och som frågade: “So are you from Canada or America?” (dagens första höjdpunkt).
Efter det tar vi oss ner till dagens andra aktivitet som ska vara en “tåg-båt”. Vi kommer dit lite för tidigt och här infinner sig dagens andra höjdpunkt: Jag provar på om det går att köra våran hyrbil med fötterna ut genom ena fönstret och bromsa med handbromsen, resultatet blir att det funkade riktigt bra. Automat låda is the shit!
Dagens tredje höjdpunkt kommer när jag och Swimp börjar spela lite amerikansk-fotboll med en vattenflaska och Swimp lyckas fånga “bollen” grymt snyggt.
Själva “tåg-båten” är kanske inte jätte rolig. En Aussie-skugs-mullen snackar om massa olika växter som jag inte ens minns namnet på nu. Men då plöttsligt får vi syn på en helt riktig, levande och vild crockodile! En riktigt stor en var det också. Guiden gissar på 6 meter.
Efter turen åkte vi tillbaka till Port Douglas, lämnade av tjejerna på deras hostel och återvände till vårat monster-brat-packing-rum. På vägen upp till rummet passar vi också på att boka in en snorklings tur imorgon med Poseidon, som enligt Swimps mamma ska vara grymt. Det ser jag verkligen fram imot.
Annars så kan jag säga att även om det har varit kul att ha två svenska tjejer med på resan så kommer det nog bli lite skönt med bara Swimpen i bilen på vägen tillbaka mot Surfers. Allt kommer bli lättare. En pause blir 10 minuter inte 30 och beslutsprocessen kommer kortas till 2 tankesteg istället för 128 tusen…
Om jag ska försöka avsluta med något trevligt nu så kan jag säga att Port Douglas är den mysigaste staden jag har sett på hela den här resan och den här staden är nice som fan! Kanske inte om man vill parta gärnet, men om man ska chilla då är det här: (yes you know it) THE SHIT!
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
